Detta kommer antingen bli ett väldigt kort inlägg för att jag fortfarande inte riktigt vet vad som har hänt, eller så blir det långt för att jag svamlar bort mig. (Det blev ganska långt).
Aja, det hela började i alla fall med att jag och mamma kom fram till Ullevi strax efter 6, det var en del folk utanför där, men vi behövde inte så något i kö. Vi fick dock inga blåa premiumarmband, vilket vi upptäckte senare när vi tänkte gå in i det området, så då var det bara att gå tillbaka till början igen, få våra armband och sedan gå tillbaka över planen och då komma in på vårt område. Där var det inte alls mycket folk, så vi satt oss i solen långt framme vid stängslet, på vänsterkanten, vid en av hans två “catwalks”.
Klockan 8 drog Olly Murs igång och jag hade lyckats få en plats alldeles vid stängslet, och mamma alldeles bakom. Han är bra även han och han lyckades hyffsat med att få igång publiken. En timme senare var det dags för den riktiga anledningen till varför vi och nästan 61500 som var på plats (bara Springsteen som haft större publik på Ullevi). Robbie äntrade scenen genom ur sitt eget huvud (?) och flög ner till golvet. Han drog genast igång med Let me entertain you och stämningen var hög bland publiken. När han sedan fortsatte med Monsoon (som är en av mina favoriter) var han ute på catwalken vid oss och när jag filmar när han går/dansar lite fram och tillbaka alldeles där vi står ser det precis ut som att han tittar in i kameran, och det kändes verkligen som att han tittade rakt på mig och kameran när jag stod där också. Jaja, även om han inte riktigt gjorde det så blev det i alla fall bra bilder. Det var sedan full rulle på Mr. Williams och det var hur mycket som helst som hände på scenen. Han lekte mycket med bilden av honom och hans storhetsvansinne och flera gigantiska statyer av hans huvud kommer in på scenen, ett är en scen i sig själv, som dessutom sprutar både eld och vatten, ett släpper ut massa ballonger och i det sista sitter han i sin egen mun. Han har även en hiss på scenen som föreställer hans huvud med en krona. Förrutom alla huvuden så skjuts det ut konfetti och senare ett maffigt fyrverkeri. Verkligen en grym show, men ibland blir det nästan för mycket och jag vet inte riktigt vart jag ska titta. Han har senare ett akustiskt parti som börjar med en jättefin version av Millenium, men det partiet blir lite väl långt med tre låtar… Efter att han rykt upp det hela igen med bland annat Hot Fudge och Rock DJ lämnar han och bandet scenen. Vi får stå ett bra dag och jubla efter honom medan han står bakom scenen och njuter (insiderinformation). När han väl kommer ut igen kör han tre riktigt stora, och bra låtar. Han kommer först ut i sin egen mun och kör Feel, sedan sitter han på en barstol och sjunger She's the One. Tyvärr skämtar han bort den låten, som annars är så fin lite. Avslutar gör han sedan såklart med Angels, och han gör det så bra, jag får gåshud nu bara jag tänker på det. Hela Ullevi sjunger allsång och vi vill aldrig sluta. När de har tackat för sig och bandet gått av scenen fortsätter publiken sjunga, Robbie sjunger några rader utan bandet också, tar av sig sina öronsnäckor och sätter sig ner och bara njuter – och jag vill aldrig att det ska ta slut!
Men det gör det, han går av scenen tillslut och springer ut till bilarna och lämnar platsen (mer insiderinformation). Lamporna tänds upp och vi börjar röra oss mot utgången.
Vi står i toakö i säkert en halvtimme, sedan står vi i en tröjkö i en halvtimme till, går till donken där vi står i kö en stund till och kommer slutligen med en buss hem till brorsans lägenhet, jag är överlycklig och förstår inte vad jag varit med om.
Ungefär samtidigt som vi börjar lämna planen börjar brorsan arbeta. Han har sett andra halvan an konserten på läktaren lite halv bakom scenen (därav insiderinformationen). Det var nog ganska häftigt det också, även fast det verkade ganska slitsamt att jobba med att ta ner det hela natten, men nu fick ju han en chans att se att Robbie kanske är lite större än vad han hade trott och det är säkert en häftig produktion att vara en del av, även fast jag hellre står där jag stod.
Jag förstår fortfarande inte riktigt att jag faktiskt varit där, jag tror att det faktum att vi stod så nära gör det ännu svårare att förstå, det är som att man sett det på TV. Jag har väntat på det här nu sedan i november, sedan tar det två timmar, sedan är det över. Men det var verkligen en toppenpresent jag fick av mamma och pappa och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att se honom igen.
Fler bilder? Tryck här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar